Ska nog be lite om ursakt

Har de senaste dagarna insett att jag kanske har varit alldeles for hard i det jag har skrivit. Aven om jag tidigare har forsokt forklara laget sa vill jag anda fortydliga att det som skrevs var enbart for min egen skulle och for att jag skulle fa ur mig mina kanslor. Kanske sa har i efterhand sa skulle jag nog ha hallt mina kanslor for mig sjalv och inte delat dem med andra. Jag skrev inlaggen och publicerade inlaggen for att det forstunden kande att jag maste fa ur mig mina tankar. Nar man drabbas av det som jag har drabbats av den senaste tiden sa har man ratt att bli behandlad pa ett arligt och rattvist satt. Man har ocksa ratt att bli arg, sarad och besviken. Men att sara nagon annan tjanar ingenting till.

Alla som ger sig in i denna lek vet om spelets regler, och riskerna med att oppna sitt hjarta sa fruktansvart mycket for nagon. Man blir extremt sarbar. Men att oppna sitt hjarta for nagon ar vart alla risker i varlden. Det finns inte manga kanslor som slar denna omsesidiga gemenskap man far tillsammans. Aven om det ar riktigt tungt just nu att ga till sangs och vakna upp ensam sa kanske det ar vart det i det langa loppet. Man far inte for en sekund glomma bort hur underbart det ar att kunna dela allt man har med nagon annan. Man maste trots allt kanna pa det tunga och svara for att forsta det underbara.


Nu till nagot roligare. Kopte idag for andra gangen denna vecka biljetter till en arsenalmatch. Jag och min Kentdiggande tillika mexikanska klasskompis ska pa lordag ga och se den femte omgangen av FA-cupen pa Empirate Stadium. Antligen far man nytta av sitt medlemskap i Arsenal. Den andra biljetten jag har inhandlat denna vecka var for champions leauge kvartsfinalen mot PSV den 6e eller 7e mars.

Insikten har börjat komma krypande

Sakta men säkert så börjar jag komma till insikt med det som har hänt. Saker och ting börjar att synas ur olika perspektiv och deras utformning blir bara tydligare o tydligare. En av de första saker som jag har kommit under fund med är rätt ironiskt eller tragikomiskt. Under de åren jag o min ex-flickvän var tillsammans så var jag den som alltid härjade runt, alltid hade femton saker att göra och alltid stressad. Jag jobbade mycket, engagerade mig mycket i olika föreningar och jag jobbade mycket. Allt detta tog givetvis upp mycket tid och ju mindre tid jag spenderade med henne desto sämre samvete fick jag. Detta var också en av anledningarna till att jag så mycket såg framemot detta år i London. Att jag skulle få tid att koncentrera mig bara på skolan och på henne. Att ta igen den tid och det dåliga samvete som jag under de tidigare åren hade byggt upp.
Vad är det då som händer? Jo, jag börjar sätta henne mer och mer i första rummet, se mer och till hennes behov och vilja och mindre till mina egna. De behov jag har för att vara den människa som hon älskade. Jag har tidigare beskylt henne för att nu inte vara samma person som jag förälskade mig i. Men det har ju inte jag varit heller. Jag har inte varit den drivande, målmedvetna, nyfikna person jag under de senaste åren har varit. Givetvis är detta något som påverkar hur jag har varit mot henne och hur hon har upplevt mig. När jag sätter henne i första rummet så är det inte så konstigt att hon tappar attraktionen till mig. Hon visste att jag skulle finnas där utan att hon behövde anstränga sig och då är det inte så konstigt att hon hittar någon annan som känns mer spännande. För att koppla detta till nationalekonomin (något man givetvis ska göra..) så kan man säga att när utbudet ökar så sjunker ju givetvis också efterfrågan... Logiskt om ni frågar mig.

Jag har tagit bort några av de tidigare inläggen pga av att det var någon som jag skrev för mig själv och inte för någon annans läsning.

I kväll var jag för andra gången på två dagar på en svensk pub precis bredvid den Svenska kyrkan här i London. I kväll visade de Leksand mot Almtuna. En riktig höjdarmatch! Nja, men det var kul att se och resultatet gick Nyköpings väg. Nu är vi över playoff-strecket. Känns riktigt skönt.

Något som också ska noteras är att vi i Sheperds Bush i kväll hade cellebert(?) besök. På konsertarenan här i området så spelade nämligen inga mindre än Europe(!!!). Gick förbi där i dag vid halv tre-tiden och givetvis så fanns där redan ett par riktigt grupies (kan man säga grupies om manliga fans?) Var fem stycken långhåriga gentlemän i gamla turne' t-shirts. Det roligaste var dock att när jag gick förbi två timmar senare så var det fortfarande endast fem långhåriga gentlemän i gamla turne' t-shirts som stod i gä. Kändes som om dom missbedömde gruppens nuvarande status en anning. Kan ju bara hoppas att de fick en bra kväll. Det var de i alla fall mer än väl värda.

Man har ratt att vara besviken,sarad,knackt

Men det far inte gar till overdrift. Kanner just nu att det kanske har gjort det. Tanker dock lata texterna sta kvar. Kanns pa nagot satt bra for mig.

Vet inte riktigt vad jag ska ta mig till just nu. Allt kanns mer eller mindre hopplost. Finns sa mycket som jag vill ha svar pa. Har forstaelse for om kanslor svalnar och alla som ger sig in i denna lek ar medveten om forutsattningarna. Du oppnar upp ditt inre forsvar for att kunna fa mojlighet till att ge och ta sa mycket underbart men du blir ocksa sarbar. Det finns inga snygga satt att gora slut pa. Det enda som man kan begara ar lite respekt och arlighet mot den person som alskar en mest utav alla pa denna jord. Det kan faktiskt inte vara for mycket begart? Just nu ar allt sa javla svart bara. Blir besviken nar man om morgonen vaknar upp och det ar fint vader, vill se graa moln och regn som speglar hur jag mar.

Hade det inte varit for alla som har stallt upp sa hade jag nog haft lite hopp infor framtiden.