Nordsjön någonstans
Skriver detta efter en bra, jobbig, oväntad vecka på vägen till Arlanda. Givetvis är flyget försenat och vi kommer nog inte landa förrän efter midnatt. Känns som det kvittar, ligger redan efter så mycket med sömnen så ett par timmar här eller där spelar mindre roll.
Flyttade i söndags ut från den gamla och genast försvann en stor o tung last från mina axlar. Genast har jag börjat sova tryggare om nätterna. Kanske också är en av anledningarna till att man så småningom börjar komma på fötter igen. Mitt sjukdomstillstånd börjar så smått bli bättre och bättre även om jag nu känner att det är en förkylning på gång. Kommer nog att försvinna när man kommer fram till ett vårigt Stockholm.
Det är konstigt egentligen. För två veckor sedan var det ända jag kunde tänka på var att få komma från London. Nu längtar jag nästa tillbaka redan. Inte för att det inte ska bli skönt att få komma hem, se familj o vänner. Gå på söderstadion, springa på söder eller för att ta tillbaka Umeå. Det känns bara som om london hela tiden växer i mina ögon. Staden har de sista månaderna positivt förändrats så mycket att jag mer och mer börjar undra vad jag höll på med under månaderna innan.
Hade i dag redovisning på vårterminens sista uppgift. Gick väldigt bra och läraren var väldigt nöjd med vad vi visade upp. Skrev vi även om jag inte kan säga att jag direkt har varit kapabel att bidra med så mycket. Nu har det inte gjort så mycket utan slutresultatet blev väldigt bra ändå. Detta tackvare väldigt kompetenta klasskamrater. Det är svårt i sådana lägen att förklara hur mycket man uppskattar att det indirekt har ställt upp för mig genom att visa en förståelse för hur jag har mått. Skriver nu mått för att just denna vecka så kan jag nog på största allvar säga att jag mår bättre nu än vad jag trodde att jag gjorde i höstas.
Jag har lagt in texten som fått namnge denna blogg tidigare men jag nämner den igen för det är väldigt väldigt sällan som en låttext bokstavligen stämmer in på sin egen situation. Nästan lite läskigt.
