När ska man inse att man förtjänar bättre?När ska man förstå att det finns bättre? När ska man sluta vara bitter?

Jag tror att jag är mera kär i kärleken i sig än dig, förlåt
Men det sitter mest i skallen
Jag tänker, grubblar, velar mer än känner, längtar, trånar och går åt
Är jag hjärtlös och förfallen?
Vi petar sönder allt och tappar allt vi nånsin kunde nå
tills bara skulden gör oss två
Det är bara tur att hjärtat klappar, ändå

Dagen går, det mörknar strax, jag tror att det är dags att gå på fest
Vi måste göra nåt åt ledan
Vad var det som gick snett, vi gjorde rätt, nu gör vi fel i ren protest
Har vi nött varandra redan
Vi lever sönder samma dagar, vad ska vi prata om idag
Var det du som blev som jag
Alla ögonblick vi jagar, för att vara nånting mer än bra att ha

Stjärnor glittrar vackert och det vimlar
av passioner kan det tyckas
Men inga stjärnor, inga himlar
över dom som inte lyckas

Det är så skönt när allt fungerar
Det skulle vara vackert, stort och varmt, men det känns fult och kalt och kallt
Det är så trist när allt stagnerar
Och ingen vill förlora, vara den som fick ett tack
Var den som inte stack
när tankar blev för stora, och sprack

Det var jag med allt mitt snack om större ensamhet och plats att tänka på
Det var du och dina jävla vänner
Jag tror att jag är mera kär i kärleken i sig än dig, hurså
Det blir fel hur man än känner
Det är så konstigt att försvinna, det är så dumt att stanna kvar
Så befängt att leta svar
Finns ingen eld som orkar brinna
Inga röda mattor ingen stolt fanfar

Som en skymt i varandras blickar, innan allting faller loss
Som ett konstgjort litet bloss
Som en pacemaker som tickar, för oss