När jag blir grå, när jag faller orkar du för två...

När idag blir igår, Kommer Du att älska mig ändå?

Varför hymla, varför spela upp något som inte finns. Jag mår riktigt dåligt just nu. Det går inte att komma ifrån och det verkar inte finnas något att göra åt det. Just nu finns väl bara en sanning och det är att tiden läker alla sår, men varför ska alla klockor gå så jäkla sakta.

Allt är så jäkla overkligt. Jag har fortfarande inte förstått att detta händer mig. Mornar när jag vaknar, kvällar när jag ska sova, dagar då jag planera kvällens middag, kväller när jag gör i ordning mitt koffeinfria kaffe, ja, hela tiden får jag påminna mig själv att jag numera är ensam. Att det inte finns någon som väcker en mitt i natten för att hon drömmer.